Idag känner jag äntligen stor lättnad i mitt hjärta. Det känns att äntligen ser jag ljuset i den långa tunneln. Våren har varit jätte tuff med många utmaningar och ibland har det kännts att nu orkar jag ingen mer. Men idag, efter att har jobbat bort massa papper och måsten, idag känner jag att nu är vi/ jag på väg upp. Är så tacksam för alla mina nära och kära som har varit till stöd under denna tuffa våren. Till och med solen kom fram :-)

Och nu är det bara två arbetsdagar kvar. På tisdag kväll åker jag och Joel till Stockholm för att hämta mina syskon som kommer från Kroatien från semester och ska även hälsa på oss i vårt nya hem. Ska bli så underbart att träffa dem.

Nu önskar jag er alla en fortsatt trevlig söndag.

Ta hand om varandra.

Kram

Kristi

Täna, üle pika aja tunnen ma suurt kergendust südames. Lõpuks tundub et paistab killuke valgust selles lõputult pikas tunnelis. See kevad on olnud tõeliselt raske ja katsumusi ja suuri pettumisi täis. Vahetevahel on tundund, et nüüd enam küll ei jaksa. Kuid täna, pelae seda kui olin lõpetanud kõik paberi tööd tunnen , et nüüd oleme keeranud suuna õigesse suunda, ülespoole. Tunnen suurt tänutunnet kõikide oma kallitele tuttavatele ja lähedastele. Ilma teieta poleks jaksanud edasi minna. Isegi päike tuli välja.

Ja nüüd on ainult kaks tööpäeva jäänud ning siis sõidame Joeliga Stockholmi, õele ja vennale järgi. Nad tulevad Horvaatsiast puhkuselt ning enne kui laupäeval Eesti sõidame siis tulevad ka meile kulla, et meie uut kodu näha. Nii ootan juba. 

Nüüd soovin teile kõigile jätkuvat ilusat nädalavahetust.

Nautige ja hoidke teineteist.

Kallistustega

Kristi